”Man har liksom inte tråkigt på jobbet!”

Valter Albin är legitimerad psykolog med ledningsansvar och jobbar på Vårdcentralen Kävlinge. Just nu studerar han också specialistutbildningen med inriktning på arbets- och organisationspsykologi. Inom primärvården har han varit i ungefär sex år och han trivs bra med variationen arbetet erbjuder. 
 
– Jag tycker om att använda mina kunskaper inom många olika fält. Till exempel att handleda utifrån grupprocesser, föreläsa och utbilda, ge vägledande och rådgivande insatser och såklart att jobba kliniskt i vardagen med individuella behandlingar, säger han. 

Samarbete mellan yrkeskategorierna

Något Valter är väldigt stolt över på sin vårdcentral är samarbetet mellan yrkeskategorierna. De har rehabteam, sambedömningar och teambedömningar. De skriver också remisser och lägger upp behandlingsplaner tillsammans.

Långt ifrån alla vårdcentraler har omfattande gruppverksamheter, men Valter har exempelvis hållit i en Acceptance and Commitment therapy-grupp. Där behandlas alltifrån långvarig smärta till stress och ångest. Han har också hållit i en compassion-grupp med fokus på självmedkänsla. 
Ytterligare ett ansvarsområde Valter har är att handleda sjuksköterskorna. 

– Sjuksköterskorna har möjlighet att ta upp allt som de tycker är svårt i sin yrkesroll, som hur man bemöter någon som har ångest eller hur man kan ta hand om sig själv när man känner sig stressad på jobbet. Men framför allt är det fokus på hur man kan bemöta och triagera på bästa sätt. 

Fördelar med att arbeta för primärvården

Det finns flera fördelar med att arbeta för primärvården. En av fördelarna är att Viktor får göra sin specialistutbildning. Han har dessutom möjligheten att få utforma sitt arbete ganska fritt. 

– Det finns en tydlig tillit till min kompetens och att jag som individuell behandlare kan bestämma vad som är bästa möjliga åtgärd. Det är stor frihet under ansvar och det tänker jag är en himla go grej. 

En annan fördel är alla människor som Valter möter. 
– Vi är ett väldigt trevligt gäng. Man uppmärksammar varandra, hälsar, småpratar och skojar. Vi är välvilligt inställda och det gör mig himla glad. Gud vilken fin stämning vi har här! 

Valter fortsätter med ett konkret exempel från sin vardag.  

– Jag kan också ta ett kliniskt exempel. För inte så länge sedan hade vi en fin utvärdering efter avslutad behandling där jag fick höra något i stil med ”det här har hjälpt mig så bra så nu behöver jag nog inte dig mer”. Det är härligt att höra att någon har vuxit och man har fått färdas med en bit, och nu går de vidare på egen hand.